En ny verklighet
Hej på er mina vänner. Är allt bra?
Uppdateringen här har inte varit bra det senaste, I konw - men allting har en förklaring och nu ska jag faktiskt berätta för er. Jag älskar att skriva, så detta blir faktiskt också ett sätt för mig att få ner en del av det som känns lite jobbigt på papper, att få kunna reflektera.
Den senaste månaden har jag levt som i en bubbla. Egentligen långt innan det också då det är något som jag har känt på mig längre, men under den senaste månaden så har det varit bekräftat. Jag har varit ledsen och inte vetat vad som är upp eller ner, jag har fått nypa mig armen för att verkligen försöka förstå att detta är min nya verklighet att det är såhär jag kommer att få leva.
Mina föräldrar, som jag älskar så otroligt mycket. Som har gett mig allt de har, som har stöttat mig genom allt, som har lärt mig så otroligt mycket, som påverkat hur jag är idag, som är hela min värld har bestämt sig för att gå isär. Efter 20 år som gifta, och som ett par långt innan det så har de bestämt sig för att gå skilda vägar, leva på olika håll - skiljas.
Imorgon går flyttlasset, min mamma kommer att flytta och jag har bestämt mig för att börja med att bo hos dem varannan vecka. Det är konstigt att sortera kläder, lite där och lite där. Det är konstigt att vi from imorgon inte kommer att äta våra lördagsmiddagar tillsammans, det är konstigt att vi inte kommer sitta i soffan en kväll och kolla på en mysig film. Konstigt, den känslan stämmer in på mycket nu.
Jag försöker att kriga på, se det positiva, se att det kommer att bli bra. Jag ska kämpa, göra mitt yttersta för att det ska bli bra, för att jag någon gång ska kunna vänja mig vid hur det är. Mycket kommer att förändras. Men jag är ändå så otroligt tacksam över den familj jag har, över att jag har en familj som älskar mig, och som jag älskar.
Mamma, Pappa, Anton, Anna och Lilla Pepsi - Jag älskar er. Så himla mycket! Life changes, memories don't!
